saratilling.blogg.se

Förlossningen del 3

Kategori: Förlossningen Pim

Del 1 och 2 kan ni läsa här och här
 
Jag började med att ställa mig på alla fyra. Jag hade nämligen fått för mig att jag inte ville föda liggandes, men jag var så trött i kroppen och kände att jag inte klarade av att ta värkarna ståendes. Ganska snabbt la jag mig ner och bekvämast var det visst på sidan
 
nu ville jag upp i sängen
 
Min barnmorska jag hade haft kom in för att säga hej då. Tyckte det var lite trist då jag verkligen fastnat för henne, men det visade sig att det inte gjorde någonting. Anne som tog över var precis lika go och kände av mig väldigt snabbt. Hon pratade med mig på precis rätt sätt. Exakt tid vet jag inte, men det var runt 7. Hon bestämde sig för att ta vattnet för att sätta igång det hela lite mer. Nu trodde jag att hon skulle komma SNART. Men Pim var envis. Värkarna blev så klart starkare, men krystvärkarna uteblev
 
innan skiftbyte
 
Det gjorde ont på riktigt nu och jag kände paniken komma. Anne frågade om jag ville höja lustgasen vilket jag tackade ja till. Hon sa även åt mig att andas i den mellan värkarna också och nu äntligen kände jag att den gjorde någon nytta. Det värsta var urinblåsan som höll på att sprängas. Ja, tänk dig att du är sjukt kissnödig och sen kommer någon och trampar på din mage. Exakt så kändes det. Fy!
 
stadiga hjärtljud rakt igenom
 sista bilden på magen innan hon kom ut
 
Mamma baddade med kall handduk på magen och Jon i pannan. Det var sjukt skönt. Jag var nämligen stekhet och svettades som ett djur. Jag minns att jag började krysta och Anne frågade mig om jag hade krystvärkar. Jag hade ju inte det, men som jag sa
-Jag vill ju så gärna
 
Hon tyckte att jag skulle spara på krafterna tills de kom på riktigt i stället. Fan också!
 
Här nånstans satte de även elektrod på Pims huvud. Jag blev lite orolig, men när jag hörd barnmorskan och sjuksköterskan prata om vad de skulle göra till helgen förstod jag att läget var lugnt. 
 
Jag minns det prasslande ljudet från deras förkläde så väl. Jag tänkte hela tiden att nu är det nära. De tar ju på sig dem i slutet för att skydda kläderna mot blodstänk och annat klet. 
 
07.20 (kollade journalen) kom den första krystvärken. Vilken känsla och som jag längtat. Jag tycker det är så jäkla coolt alltså. Mamma sa att hon aldrig trodde att hennes dotter kunde låta så där. Jon stod på ena sidan och peppade och mamma stod på andra och höll i mitt ben. Så glad att hon var med!
 
Jag drog hakan mot bröstet och tog i. Jag kände hur huvudet grävde sig neråt. Här var jag helt klar i skallen. Jag var HELT säker på at huvudet var typ ute så när de säger att de ser huvudet nu blir jag förbannad och tar i på nytt. NU däremot. Nu kände jag att huvudet var ute. Jag skrek att de skulle ta ut henne och alla runt omkring mig sa lugnt 
-Andas Sara. Andas!
 
Jag hade kunnat strypa dem hela högen. Andas och slappna av när det känns som man brinner där nere. Hell no!
 
Anne sa åt mig att jag fick krysta på nästa värk, men den kom ju för fan aldrig så jag sket i att vänta. Jag kände ju att hon var redo så jag tog i på nytt. Shit vilken känsla när jag kände att jag faktiskt hade kraft att krysta ut henne på egen hand
 
första bilden på underverket
kallt och ljust 
 
Ut kom i full fart. 07.29. 5 h efter att vi kommit in på förlossningen. Det var den längsta av de tre och det var precis så jag ville att det skulle vara. Det gick för snabbt de andra gångerna. Nu hann jag med och var väldigt närvarande hela tiden. 
 
Navelsträngen var väldigt kort så hon fick ligga kvar långt ner på min mage tills mormor hade klippt navelsträngen. Så klart att hon skulle få göra det
 
mormor fick klippa. här ser ni även barnmorskan som förlöste Pim, 
men också pappa Jon för 37 år sedan
världens lyckligaste
 
Pim mådde bra och började med att skita ner hela mig. Och sen tog hon bröstet eftersom hon höll på att suga fingrarna av mig
 
hon fattade direkt
 
Sen var det moderkakan som skulle ut. Jag fick en spruta i armen och sen började barnmorskan lirka. Det var faktiskt inte alls skönt, men gjorde inte alls ont i jämförelse med de andra värkarna. Det kom en liten en och moderkakan kom ut. Hel och fin. Mamma fotade den, men jag besparar er det.
 
Sen blev det inspektion av mitt kära underliv. Som att man inte gått igenom tillräckligt. Två (??) fingrar upp och gräva runt för att se så att man inte spruckit. Inte en skråma. En tackar. Wilda och Dixie har redan banat väg om man säger som så.
 
Det tog ett tag, men sen kom de där äckliga mackorna in. Fattar inte hur man kan säga att det är de godaste mackorna man någonsin ätit. Jag fick tvinga i mig en (läs mamma)
 
 
Jon bestämde sig för att åka hem och sova. Nu hade han gjort sitt och hellre en utvilad pappa än en trött en. Jag var fortfarande sjukt pissnödig och bestämde mig för att gå på toa. Jag kan meddela att det är det skönaste toalettbesöket jag någonsin gjort. Jag kunde tömma blåsan för första gången på typ 6 månader. Hade problem med det under graviditeten pga mitt framfall och trycket från bebis neråt. Jag passade även på att hoppa in i duschen. Lika bra. Lite läskigt med allt blod som rann, men visste ju att det var normalt. Jag passade på att känna hur det stod till där nere och blev glatt överraskad när jag knappt var svullen.
 
Sen blev väntan lång tills de kom för att väga och mäta. Mamma bestämde sig för att åka hem klockan 10, men precis då kom sköterskan. De hade visst väldigt mycket att göra
 
stolt mormor
 
Lillskiten mätte 48 cm och vägde 3550. Alltså tyngre än mina andra två, men något kortare. Det syntes på henne. Lite knubbigare ben och armar
 
 
 
Nu lämnade mormor mig och kort därefter kom en sköterska för att köra in oss till bb. Vilken känsla att sitta där i rullstolen med sin nyfödda bebis. Så jävla stolt alltså!
 
Jag packade in allt och hoppade upp i sängen med Pim. Passade på att kissa igen. Fortfarande lika skönt. Pim bestämde sig för att inte sova alls. Hon ville mest ligga vid mitt bröst eller i mitt knä och kolla runt. Om jag inte minns fel har alla mina barn valt att sova först efter ett dygn. Det gör ju inget då man själv är fylld av adrenalin och inte riktigt kan sova.
 
Jag hade inga direkta eftervärkar. Det kändes bara som lite mensvärk när jag ammade, men tog tabletter fall i fall det första dygnet. Sen klarade jag mig helt utan.
 
Här slutar min förlossningsberättelse med Pim. Jag vill sammanfatta den som en perfekt förlossning. Som de sa vid hemgång.
 
-Vi sätter ett stort UA (utan anmärkning) på denna journal.
 
I dagarna kommer en liten sammanfattning om tiden efter förlossningen. Hur jag mår och lite annat smått och gott