saratilling.blogg.se

Man glömmer lätt bort

Kategori: En del av mig

Hur ofta jämför man sig inte med andra? Även om jag för tillfället är helt ok med mig själv så vill jag alltid se mer vältränad ut. Så är det bara. Jag älskar muskler, men det som lätt glöms bort är att jag allt som oftast inte har riktigt samma förutsättningar som dem jag tittar på. 

Det första är åldern. Jag som 34-åring har inte samma spänst i kroppen som 18-åring. Det är bara att inse. 

Sen har vi det här med att jag fött två barn. Behöver inte göra allt för mycket med kroppen, men efter min första graviditet passade inga av mina kläder längre trots att jag gick ner alla gravidkilona. Den förändrades helt enkelt


Dessutom har jag haft turen att få två barn efter mina graviditeter (det är inte alltid så självklart), men dem, min man och ett eget företag kräver sin lilla tid. Ett planerat träningspass får väldigt ofta planeras om eller så blir det inte av alls. Jag prioriterar min egen träning högt, men ibland kommer faktiskt något i vägen. Typ livet.  

Ätstörningen har självklart satt sina spår. Många många år av självsvält varvat med hetsätande fuckar upp systemet. Min ämnesomsättning funkar fortfarande inte normalt och vet faktiskt inte om den kommer göra det igen, men det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. 

Summa sumarum. Att jämföra sig med andra är ren idioti. Vi är alla olika (vilken jävla tur!) med olika förutsättningar. 

Denna vecka som gått har jag rensat i mitt instagramflöde. Bort med sånt som triggar igång ångest och in med mer inspiration och glädje. Vad exakt det är väljer jag själv

Ett pass helt utan krav

Kategori: Styrketräning

När vi hade frusit ihjäl på stranden, spelat minigolf, ätit Sveriges godaste glass och handlat middag begav vi oss hemåt för att bara ta det lugnt sista kvällen här på ön. I bilen sa jag till Jon att jag på riktigt är så trött på all hets om träning, kroppar, vikter och allt annat som hör till (han läser inte min blogg). Jag sa det nog mest till mig själv. Jag ville höra mig själv säga det högt. Inte bara i huvudet. Det hjälper ska ni veta. Att prata med sig själv. Att berätta att man är hur fin som helst precis som man är. Att man inte behöver vara något för någon annans skull. 

När vi kom hem och hade lastat in allting blev jag plötsligt sjukt sugen på att träna. Inget jag alls hade planerat. Först tänkte jag mig lite pressar och chins, men det hela slutade med ett helkroppspass


Jepp. Jag gjorde tom knäböj. Här snackar vi tyngden på hälarna. Man ser min lilla tå sticka upp på bilden. Jag försökte balansera med tån i axelpressarna och det var mindre bra, men det kom liksom automatiskt. Det började blöda lite under tån och det blev inte bättre när Jon drämde en lampa på den. Dock inte medvetet. 

Så utan krav och måsten fick jag till 3 styrkepass här på ön. Det är jag väldigt nöjd med