Förlossningen del 2
Kategori: Förlossningen Pim
Del 1 kan ni läsa HÄR
Vi parkerade bilen 02.10. Väl uppe på förlossningen fick vi ett rum direkt. Jag blev lite paff då de inte ens tog mig till undersökningsrummet. Sköterskan visade oss allt och hon var visst redan säker på att jag skulle stanna.
Jag kopplades upp och blev lite sur när jag inte kände något på 7-8 minuter, men sen slog det till igen. Efter 20 minuter kom en undersköterska in och presenterade sig. Nu skulle jag få domen.
Öppen 5 cm med aktivt värkarbete. Halva jobbet gjort. Bra jobbat!
Vilken lättnad. Kort därefter kom barnmorskan in och presenterade sig och frågade vad jag ville göra. Föda barn, blev mitt svar. Jag bad om lustgas direkt för att jag skulle hinna vänja mig vid den till de starkare värkarna.
Nu skulle det alltså bli bebis till slut!
Jon ringde min mamma som jag frågat om hon ville vara med. Hon svarade på 2 sekunder och begav sig ut i bilen. Det tar trots allt 45 minuter bara att köra. Därefter gick han iväg och flyttade bilen som vi ställt på en parkeringsplats på 1 1/2 h. Jag var inte rädd för att vara ensam. Jag hade ju inte speciellt ont. Rätt som det var hör jag hur dörren öppnas och min barnmorska kommer in. Hon börja småprata och jag frågade om de inte hade så mycket att göra.
Jo, det är rätt så fullt här just nu.
Jag tyckte det var konstigt att hon då stannade hos mig, men samtidigt blev jag väldigt rörd. Hon gjorde det för att jag skulle slippa vara själv.
Först klockan 4 kom mamma fram och jag minns att hon steg in i rummet mitt i en värk. Hon frågade något, men jag ville inte släppa lustgasen. Tyckte dock den hjälpte dåligt mot den sortens värkar jag hade nu. Det gjorde inte ont i varken mage eller rygg. Det var trycket neråt som blev jobbigt och det tog inte gasen tyvärr. Jag blev mest snurrig och lullig. Vilket iofs inte var helt fel
Fram till 4.45 hände inte så mycket. Jag hade ganska lång vila mellan värkarna och kunde andas mig igenom dem utan problem. Mamma och Jon hjälptes åt att massera mig lite lätt i ryggslutet. Detta var den bästa smärtlindringen helt klart. Det och att mamma och Jon pratade med varandra. Jag kunde då fokusera på något annat.
Barnmorska kom in någon gång efter 5. Nu skulle hon äntligen känna hur det stod till där nere. Jag tippade själv på 8 cm då mina värkar hade ändrat lite karaktär. Arg blev jag när hon sa 6-7. Va fan. Inte mer på 2 timmar?? Men när jag tänker på det nu så är det ju fullt normalt. Jag sa också att jag var nöjd då jag hellre ville att det skulle gå lite långsammare denna gång. För att jag skulle hinna med och verkligen vara med
Hon bad mig nu att testa att kissa. Jag var kissnödig, men ingenting hände. Jag vet inte hur många värkar jag hann med på toaletten innan jag gav upp. När hon kom tillbaka efter ca 20-30 minuter bad jag henne känna på min mage så att jag inte behövde tömmas. Hon tyckte det kändes bra och vi bestämde oss för att avvakta med kateter. Hon sa även till mig att hon slutade 6.45 och hade gärna sett min lilla tös innan hon gick hem. Jag kände att det var för långt bort och visste att jag aldrig skulle hinna
Nu drog värkarna igång på riktigt. Det brukar var så när de varit inne och rört rundor. Det började nu också kännas i magen och lustgasen ökades något steg. Jag tänkte inte ens tanken på epidural. Jag satt fortfarande på bollen och försökte rulla så mycket jag kunde för att hon skulle sjunka ner mer, men ju ondare det gjorde desto mindre ville jag röra på mig.
1 h till stod jag ut, men när klockan var 6.30 bestämde jag mig för att hoppa upp i sängen
fortsättning följer...
