saratilling.blogg.se

Triss i tjejer

Kategori: Bäjbi

Jag var själv 99% säker på att det var en liten flicka. Jag mår ju precis som med Wilda. Dessutom visade både bikarbonattestet och hålla vigselring över magen i ett snöre (cirklar för min del) att det var en flicka. Lite häftigt ändå.
 
Jag fick komma till en läkare idag då alla barnmorskor var fullbokade. Han var helt underbar. Kollade så otroligt noga på allt och berättade in i detalj vad han såg hela tiden. Tom tösabitens överläpp. Allt såg helt normalt ut och jag var sjukt lättad.
 
Han fick kämpa lite med att komma i rätt vinkel på hennes huvud för att kunna se hjärnan så då frågade han om han sagt något om könet. 
Jag måste ändå vänta på att bebisen ska vända sig rätt så nu kan jag passa på att utforska den nedre delen i stället.
 
Först såg vi bara navelsträngen som slingrade sig så fint mellan Bäjbis ben, men sen lyckades han komma rakt uppifrån och kunde se hela bäckenet och båda benen. Där fanns liksom inget mer. Typ ett hål såg det ut som.
Ja, om ni ställer mig mot väggen och måste svara så... Då måste jag nog säga flicka, sa han väldigt ironiskt. Det var alltså inget snack om saken. Han försökte inte ens kolla mer
 
 
Bilderna la han inte så mycket energi på och jag kunde inte bry mig mindre. Han sa att utskrifterna ändå blir så dåliga och tyckte att man skulle ha med sig ett eget USB-minne. Härlig kille alltså. Jag fotade skärmen medan jag låg där. Vilken underbar känsla alltså.
 
Nu ska jag bara njuta av denna tid vi har kvar, men först
 
S E M E S T E R!!!!

Hej vecka 19

Kategori: Bäjbi

45% av graviditeten har passerat. Det går undan. Jag njuter fortfarande lika mycket. Längtar efter att få gå halvt naken om några dagar i värmen på en vacker strand.

Förutom mina yrselanfall som förstör min vardag fett mycket just nu mår jag otroligt bra. Jag tränar, äter någorlunda bra, sover som en prinsessa (förutom nu när det är fullmåne), är positiv och väldigt kärleksfull. Jag älskar att vara gravid


Jag känner mig inte lika svullen längre och kläderna sitter faktiskt något lösare. Det är skönt. Det räckte att jag cleanade upp maten något. Jag äter fortfarande godis när jag blir sugen och grönsaker är fortfarande inget jag frivilligt lägger på tallriken. Det funkar bara om jag köper den i salladsbaren. Det är ju konstigt det där alltså. Då smakar den som himmelriket, men slänger jag ihop samma hemma så jag knappt äta. 

Nästa vecka är det dags för andra ultraljudet och nu är jag inte lika nervös. Har ju redan sett Bäjbi två gånger och allt har sett bra ut. Nu hoppas vi bara att vi kan få se om det är pojke eller flicka. Är åter igen väldigt säker på att det är en liten tös. 

Vad tror ni?

2 anfall på en dag

Kategori: Allmänt babbel

Men för i helvete. Ett anfall per dag räcker!!!!

Det började när jag masserade vid lunchtid. Då hade jag jobbat sen klockan 8 utan någon större paus. Kände mig trött och hungrig, men har man en kund så är det bara att bita ihop. 

När jag var klar och skulle sätta mig i bilen kände jag hur yrseln började tillta. Åkte inom affären för att handla det viktigaste och körde sen snabbt hem. Där hemma var det kaos med byggdamm överallt då arbetarna slutförde jobbat med lister runt dörrarna. Jag la mig i sängen och slumrade till. När en av arbetarna kallade ner mig för att godkänna fick jag hålla mig i väggen för att inte trilla. Han blev lite orolig tror jag. Det var dock inget stort anfall då det inte snurrade så värst mycket när jag låg ner. 

16.20 var det dags att hämta kidsen och åter dra till lokalen. Kändes ändå helt ok. Väl hemma igen fick jag i mig lite mat och satte mig i soffan med flickorna. Då kom det igen. Yrseln. Jävla skit!


Wilda frågade varför jag kröp ut i köket för att hämta morot till henne och Dixie. Jag skojade bort det för att inte skrämma dem, men jag är själv rädd. Har aldrig haft det två gånger på samma dag förut. 

De säger att sjukdomen (ménières) är stressrelaterad och om jag kollar på hur mina dagar sett ut på sista tiden så är det kanske så. Jag försöker jobba undan allt innan resa, det inhandlad grejer, jag packar, planerar och jobbar ganska mycket. Jag tänker alltid att det ska gå och jag blir arg på min kropp när den inte vill samarbeta. Dett ju bara en vecka kvar ni. 
Kom igen nu! Du klarar det