saratilling.blogg.se

Min hobby anses som hets

Kategori: Komma i form, Styrketräning, Tilling Träning & Livskraft

När jag vill göra något för mig själv tränar jag. Det är det roligaste jag vet. Jag älskar det. Visst att det är jobbigt när man väl gör det, men känslan efter kan jag inte beskriva med ord. Ni som älskar träning lika mycket som jag gör vet vad jag pratar om. 

Att få använda min kropp. Att göra den stark och smidig. Att göra den redo för den tuffa vardag jag faktiskt har. Jag är en nybliven 3-barnsmamma som snart ska börja jobba 50-75%. Vilket många OCKSÅ har åsikter om. Jag vet inte hur du känner, men jag är inte så sugen på att få ryggskott, spänningshuvudvärk, ont i höfter, knä eller andra leder och muskler. Jag tycker om att må bra och inte känna smärta


Jag känner att jag hela tiden måste förklara varför jag tränar. Många anser det som hets. Jag får privata meddelande från tjejer som tycker att jag hetsar. Att jag föregår med dåligt exempel. Detta tycker jag är lite konstigt. 

Har jag sen jag födde Pim pratat något om min vikt? Hur magen ser ut? Att jag känner mig tjock och måste träna? Att jag mår dåligt över att jag äter som en häst och då inte bara nyttiga saker? Att jag tränar för att se ut på ett viss sätt?

Svar NEJ!


Jag skriver inte till dig och frågar varför du INTE tränar. Det som alla faktiskt vet att kroppen mår bäst av. Man behöver inte träna på den nivån som jag gör, men kroppen mår bäst av rörelse. Ja, du kanske har en fruktansvärd bäckensmärta som gör det omöjligt för dig att göra någonting, men för det ska väl inte jag behöva lida och få en massa skit? 

Jag tycker faktiskt att jag är ganska noga med att påpeka varför jag tränar som jag gör. Jag vill visa att det går alldeles utmärkt att träna under en graviditet och ganska snabbt efter en förlossning. Jag jobbar med detta. Jag har lagt ner sjukt många timmar i gymmet för att jag skulle återhämta mig så fort som möjligt. 

Sen kan ju tilläggas, för er som inte lyssnat på Förlossningspoddens senaste avsnitt, att jag har en prolaps (googla vet jag) som jag måste tänka på. Tränar jag för hårt, för mycket eller för explosivt känner jag av den. OCH jag kissar på mig. Det är inget jag vill vara med om så jag tänker mig för både en och två gånger innan jag gör något i gymmet. Eller i vardagen för den delen. 

Ja, idag är jag besviken och ledsen. För att vi kvinnor inte bara kan glädjas med och höja varandra till skyarna för att vi är grymma precis som vi är. Med eller utan träning. 

Over and out

Tillbaka i Lokalen

Kategori: Komma i form, Mammamage, Styrketräning

Jag har under hela graviditeten sagt att jag ska ta det lugnt med träningen efter förlossningen tills det känns bra. Både i underliv, kropp och knopp. Ingen stress denna gång. Jag skulle lyssna på signalerna och sätta igång först när jag var redo. 

Konstigt nog var det redan igår. Inte för att jag kände att jag var tvungen. Inte för att jag fick någon ångest. Helt enkelt bara för att jag längtade så och allt det jag skrev ovan kändes bra

Igår tränade jag hemma, men idag blev jag sugen på att åka till Lokalen för att köra. Jag ville göra övningar med boll, gummiband och lättare vikter och det har jag inte tillgång till här hemma


Och visst tyckte jag det var kul. Alla övningar gjordes sittandes eller liggandes förutom knäböj med pilatesboll i ryggen. Det kan säkert se lite knäppt ut att jag 5 dagar efter förlossningen är tillbaka till träningen, men jag tycker det är knäppare att ge sig ut på promenad som de flesta gör. Utan stöd i magen och med en svag bäckenbotten. Puttande en tung vagn i backar. Nej tack


Imorgon blir det vilodag från allt. Förutom knipövningarna. 3 gånger om dagen. Rutin vet ni. När man väl kommit in i det så går det av bara farten

Jag tränade

Kategori: Komma i form, Styrketräning

Jag försökte mig alltså på ett träningspass med mannen min i fredags. Det var ca 2 veckor sedan jag fick till ett pass jag kan räkna som ett. Det har mest varit lättare kondition på löpbandet eller crossen. Eller så har det blivit promenad nu när jag äntligen kan ha mina gåskor på mig (de är nämligen lite stora) pga lilltån. 

Kroppen svarade direkt med mjölksyra, men kände att jag faktiskt måste börja någonstans. Det är kanske så det känns när man faktiskt börjar om på ny kula. Eller?


Seriöst? Sammanlagt 32 knäböj bak (45 kg!), 48 grodhopp och kanske 30 sumo mark (55 kg!!) och träningsvärken jag har är olidlig. Jag har svårt att ta mig upp för trottoarer, trappor är fruktansvärt och för att inte tala om att sätta mig ner på toaletten. Jag ligger och funderar på när jag kommer kunna träna mina små stumpar till ben igen alltså. Allt gående här i Vilnius hjälper inte till om man säger som så. 

Nä. Nu när allt lugnat ner sig lite på jobbet så ska jag försöka komma in i gamla rutiner igen. Siktar på 4 träningspass och några promenader per vecka. Träna för att må bra helt enkelt.