saratilling.blogg.se

Plastikoperation

Kategori: En del av mig

Jag vet att det inte är något man pratar om. Sitt underliv. Det är tydligen pinsamt. Vilken tur att jag inte är som alla andra då. För jag tycker banne mig att detta är något viktigt. 

Jag har fött 3 barn. Efter mitt första fick jag stora komplikationer då hon drogs ut med sugklocka då jag inte ens var fullt öppen. Jag har skrivit om förlossningen i min andra blogg  
Jag har även medverkat i Förlossningspodden där jag pratar om det "pinsamma". 

Det är kanske inte det första man berättar om sig själv; Hej. Jag heter Sara och jag har en prolaps av främre och bakre slidväggen

(null)

Jag tänker inte gå in på detaljer idag. Det har hag gjort så många gånger förut, men det finns en anledning till att jag gick till gyn idag. 

Jag fick en manlig undersöksperson. Det rörde mig inte i ryggen. Jag kände mig inte ens obekväm när jag låg där med spretade ben. Snacka om att vara avtrubbad. 

Han sa direkt att jag kunde få en plastikoperation och jag fick själv bestämma om jag vill göra både fram och bak. Jag vet att det finns risker med att göra båda samtidigt, men jag chansar. 

Jag får tid inom 3 månader om jag vill, men känner att jag måste vänta tills mitt företag flyttat. Förhoppningsvis blir det i slutet av april-maj någonting. 

Har ni några frågor får ni höra av er. Jag svarar så gärna så. Önskar fler kunde berätta om sina problem så kanske det inte hade varit så krystat...

Jag lyssnade

Kategori: En del av mig

Jag tror många av er har märkt att jag varit lite sliten på sistone. Trött liksom. Sen blev jag dessutom förkyld i måndags och blev ännu tröttare. 

Jag har kört på detta år och det är något jag själv bestämt. Jag hade verkligen inte behövt byta lokal mitt i allt. Jag hade kunnat nöja mig och inte jobba 60 h i veckan. Jag hade klarat mig bra ändå, men jag kan ju för bövelen aldrig riktigt nöja mig. Jag vill ha mer. Större utmaningar. Fler problem som jag kan lösa. 
Ibland undrar jag vad det är för fel på mig

(null)

I onsdags kväll kände jag att jag måste bromsa och jag gjorde något jag aldrig gjort förut. Jag avbokade alla pass och kunder i 3 dagar framåt. Det tog emot. Jävligt mycket, men jag visste att jag var tvungen. Jag orkade inte kämpa för att hålla ihop några dagar till. Jag behövde bara vara

Så jag gjorde det och idag känner jag mig som en ny människa. 
Tack alla för era fina ord och för er förståelse. 

Vem bestämmer??

Kategori: En del av mig

Jag har haft en del motgångar detta året. Det har varit rejält jäkla tufft emellanåt och det är det fortfarande, men nu är det mest ekonomiskt. Det är ju det lilla. Jag vet att även det kommer lösa sig snart och jag kommer slippa oroa mig i slutet av varje månad. 

Min syster säger alltid att Allt är precis som det ska vara. Jag älskar den meningen och spelar upp den i mitt huvud när det är extra tufft. När tankarna tar över och kroppen håller på att explodera av ångest. Den kommer ibland och den tar mig med storm. 
Kan inte andas. 
Inte äta. 
Inte sova. 
Inte tänka klart

(null)

Förr hanterade jag ångesten genom att kräkas. Det var en snabb utväg just där och då, men mådde precis lika dåligt dagen efter igen. Jag vet bättre nu. 

Min syster har lärt mig att vara i känslan. Att känna. Den är inte farlig. Det är bara jag som bestämmer hur den ska kännas. Och varför måste den vara hemsk bara för att den känns så mycket? Det är upp till mig själv och ingen annan. 

Idag ligger den och lurar. Kanske för att jag är trött. Kanske för att jag är nervös. Stressad, men jag stannar i det, känner och rider ut stormen. 

This too shall pass