saratilling.blogg.se

Jag som skulle börja blogga

Kategori: Allmänt babbel

Gick ju så där. Tyckte det var skittrist att bara blogga om träning så det där skiter vi i. Får bli mer om min vardag i stället.
 
Jag har nu varit 1 månad i Lokalen och det går otroligt bra måste jag säga. Jag har fortfarande många platser att fylla på mina mammapass, men det kommer. Det är jag säker på. Kurser, personlig träning och massage däremot. Där har jag fullt upp och jag trivs som fisken i vattnet. Tydligen jobbar jag lite väl mycket (enligt en viss person), men det är bara att gilla läget så här i starten (läs det första året)
 
mitt sista pass med Mia var lite sorgligt
 
Kidsen mår bra. Idag är de lika mycket uppe i varv som jag är. Imorgon ska de nämligen få träffa Scarlet och Matilda. Och moster Therese så klart. Jag hade turen att få ge dem en kram igår när de landat. Tårarna var inte långt borta
 
vackra Wilda
 crazy Dixie

När det gäller träningen kan jag dock meddela att det för tillfället går väldigt bra. Jag sprang en mil i förrgår. Har aldrig sprungit längre än 7 km så jag var otroligt nöjd. Tiden brydde jag mig inte om för 5 öre, men noterade att jag gick i mål på 1:06. Nu kan det bara bli bättre för tro det eller ej. Jag ska faktiskt ge löpningen en ärlig chans en gång för alla. Dags att anlita Fia minsann
 

The Protector

Kategori: Allmänt babbel

När vi var i Vilnius köpte vi hem två gosedjur till barnen. Som alltid när vi varit någonstans (ni skulle bara veta hur många de har). Den ena var en dinosaurie som skyddar från hemska drömmar och den andre en hund som blir ens bästa vän. Wilda fick hunden, men gjorde om berättelsen så att den skulle skydda henne på natten. Nu kan hon inte somna om hunden inte ligger vid hennes sida


Jag har haft min hund Nicki sen jag var 6 år. Jag vet att det är tramsigt, men han ligger varje natt under min arm. Min man tycker att han är smutsig och tvingar mig att tvätta honom då och då. Jag förstår inte varför


Nu sova. Imorgon träning, klippning och jobb

Jag tränade

Kategori: Komma i form, Styrketräning

Jag försökte mig alltså på ett träningspass med mannen min i fredags. Det var ca 2 veckor sedan jag fick till ett pass jag kan räkna som ett. Det har mest varit lättare kondition på löpbandet eller crossen. Eller så har det blivit promenad nu när jag äntligen kan ha mina gåskor på mig (de är nämligen lite stora) pga lilltån. 

Kroppen svarade direkt med mjölksyra, men kände att jag faktiskt måste börja någonstans. Det är kanske så det känns när man faktiskt börjar om på ny kula. Eller?


Seriöst? Sammanlagt 32 knäböj bak (45 kg!), 48 grodhopp och kanske 30 sumo mark (55 kg!!) och träningsvärken jag har är olidlig. Jag har svårt att ta mig upp för trottoarer, trappor är fruktansvärt och för att inte tala om att sätta mig ner på toaletten. Jag ligger och funderar på när jag kommer kunna träna mina små stumpar till ben igen alltså. Allt gående här i Vilnius hjälper inte till om man säger som så. 

Nä. Nu när allt lugnat ner sig lite på jobbet så ska jag försöka komma in i gamla rutiner igen. Siktar på 4 träningspass och några promenader per vecka. Träna för att må bra helt enkelt.