saratilling.blogg.se

Vi får la se..

Kategori: Allmänt babbel

Jag har sagt det förut. Att jag vill börja blogga igen, men så kommer något emellan och det blir inte av. Nu har jag dock en stor skrivlust igen och tror det har att göra med att jag inte är så personlig på instagram längre och inte lägger upp så mycket om dagarna. Jag behöver liksom lätta på hjärtat. Det bubblar över och nu när jag jobbar så mycket har jag inte riktigt tid att prata någon om allt.
 
Det har hänt massor sen sist. Då var Pim 11 månader. Jag orkade inte ens skriva om hennes 1-årsdag. Det blev ju inte som jag tänkt mig. Vi firade den inte med stor glädje. Det kändes pressat och vi var alla intryckta under samma tak och ingen kunde prata om det som hade hänt.
 
Jag och Jon hade separerat.
 
Vi trodde alla att det skulle vara vi för alltid, men det blev inte så. Vi växte ifrån varandra och nej.. Det kom inte som en blixt från klar himmel. Det gick dock fort när vi väl hade bestämt oss. Jag tänker inte gå in på detaljer. Det är för personligt och jag vill hålla Jon utanför. Det har inte varit lätt och vi har fått kämpa för att få det att fungera, men nu har vi en fin relation och kan prata som vuxna människor. 
 
Barnen har tagit det väldigt bra. Om jag ska vara ärlig har jag inte märkt någonting på någon av dem
 
när vi bodde i huset
 
Jag flyttade från huset i slutet av juli. Hade jag vetat då att huset inte skulle bli sålt hade jag aldrig tagit lägenheten. Jag sitter alltså just nu med dubbla hyror. Det är inte lätt ska ni veta. En trea i stan är dyr och det finns en anledning till att jag äter gröt till frukost och lunch.
 
Dock ÄLSKAR jag min  lägenhet. Jag har fått det precis som JAG vill ha det och går rundor och myser dagligen. Jag älskar lukten, färgerna, mattorna. Allt sånt jag inte hade förut.
 
Huset kommer bli sålt så småningom och jag kommer snart kunna leva någorlunda normalt igen.
 
Wilda har blivit så stor. Tänkte jag ska skriva ett eget inlägg om barnen. KOmmer vara kul att läsa om när de blir stora. Lite därför jag vill börja blogga igen också. För att ha det sparat även i text. Visst är hon vacker??
 
 från i somras
 
Dixie har också vuxit. Hon som alltid varit en liten toll börjar nu komma ifatt sina kompisar. Hon är 6 år nu. det säger en del. Ni som har eller har haft en 6-åring vet att det är många känslor på en och samma gång.
 
Jag avslutar här. Jag har massor att skriva, men ville bara känna på hur det kändes idag. 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • Ida säger:
    2017-10-27 | 07:19:48

    Välkommen tillbaka! Jag har saknat din blogg 😊

    Svar: Tack
    Sara Tilling

Kommentera inlägget här: