Nästa livskris
Kategori: Flickorna
Jag blir knäpp! På riktigt.
Efter mitt och Wildas allvarliga snack har hon tänkt efter innan hon fått sina "små" utbrott. Vi låter henne fortfarande testa sig fram och förhoppningsvis utvecklas samtidigt, men med gränser. Just nu funkar det i alla fall.
Nu har vi däremot en helt rabiat Dixie. Hon är inte klok. Sparkar och skriker gör hon och när vi försöker prata med henne håller hon för öronen
Jag försöker att hålla mig samlad, men det går bara inte. Igår skulle jag hämta henne från grannens studsmatta och när jag ber henne komma ner skrattar hon mig rakt upp i ansiktet och skriker NEJ!
När jag sa att jag kommer upp och släpar ner henne skrattar hon ännu mer och skriker JA!
Vi hade ett långt samtal ikväll efter att hon spottat på Wilda och dragit henne i håret. Det slutade med skrik och bråk, men efter wn stund bär hon lugnat ner sig gick jag tillbaka och frågade om hon ville ha en kram.
Hon kröp långsamt till mitt knä och sen satt vi där en stund. Hon gråtandes och jag med dåligt samvete. Det är ju faktiskt jag som är den vuxna. Inte ska jag tappa det.
Nu sover hon och vi sa god natt som vänner. Det gör vi alltid i vår familj. Aldrig somna osams.
Nu laddar jag för en ny dag imorgon så får vi se hur den slutar
