saratilling.blogg.se

Nä. För jag vågade inte lita på mig själv. På känslan. Jag fick panik helt enkelt. 

Nej. Jag har inte fått ett återfall. Det är 3 1/2 vecka nu. Det krävs mer än så, men det var tungt och de där jäkla känslorna försökte spela mig ett spratt. 

Jag fick helt enkelt för mig att väga och planera maten igår. Försökte intala mig själv att det var för att checka av hur jag ligger till rent kalorimässigt. Mest så det inte sticker iväg liksom. Bbbbbbullshit!!! 

Jag ville ha KONTROLL! 

För vissa kan detta tyckas väldigt konstigt och säkert knäppt, men det blev direkt en ångest. Ett tryck över bröstet. Imorse vaknade jag med en hemsk känsla och när jag fick en liten stund över för mig själv började tankarna plåga mig. De kom med en raketfart och min första tanke var att stänga ute, men jag vet att det inte funkar så. Jag måste bjuda in och känna. 

Jag gjorde det. 

Jag kände. 

Det var jobbigt. 

Jag grät. 

Det försvann. 

Kvar fanns dock tankarna om hur misslyckad jag är. De tog jag också hand om. Nu är jag bara minus miss. Lyckad alltså

Jag lovade mig själv att aldrig göra om det. Jag lyckades inte hålla det löftet, men allt sker av en orsak. Jag skulle helt enkelt lära mig något av det. Och guess what?! Jag lärde mig massor. Så tack. Tack för prövningen. Nu vet jag bättre