Efter min andra förlossning
Kategori: Allmänt babbel, Mammamage
Än en gång varnar jag känsliga läsare… Detta är något många inte pratar om och jag tycker det är så fel. Det är otroligt vanligt och många kvinnor skäms över detta
Ni som har följt med här på bloggen vet vilket helvete jag hade efter förlossningen med Wilda. Jag vill inte ens tänka på det. Så för Er som har missat kan Ni läsa om det HÄR.
Denna gång har det som sagt varit helt annorlunda. Min kropp har återhämtat sig otroligt fort. Jag tror, eller vill i alla fall tro, att det har med min träning att göra. Dels för att jag kunde träna så långt in i graviditeten och dels för att jag fått hjälp med träningen nu efteråt. Sen hade jag dessutom en näst intill komplikationsfri förlossning med Dixie. Jag stod på benen bara en kort stund efter och knatade på i korridorerna dagen efter som ingenting hade hänt.
Det ENDA problemet jag haft har varit den tunga känslan i underlivet. Det har känts som jag haft en tampong som håller på att glida ut. Alla känner nog igen den känslan. Det är alltså den främre slidväggen som har blivit slapp och när jag är trött i underlivet buktar den ut. Samma känsla som sist alltså. Skillnaden denna gång är att det redan har ”dragit ihop sig”. Senaste veckan har jag inte känt av det alls (lite igår då jag var otroligt trött i kroppen) och jag vet precis varför.
Det är all coreträning jag kört. Den och alla knipövningar har gett resultat. Frågar du barnmorskan eller läser i tidningar tjatas det om dessa knipövningar. Ja, de är bra, men för mig hade det aldrig räckt med enbart detta. Jag behövde alltså träna hela bäckenet. Det började jag med direkt. Under varje promenad har jag letat upp magstödet och kämpat på med att hålla det promenaden ut. Det var svårt i början, men blev lättare och lättare. Nu finns det där hela tiden. Mitt steg är helt annorlunda och jag går på raskare. Skjuter liksom iväg steget mer. Svårt att förklara, men om Ni testar på Er nästa runda ska Ni se att Ni fattar vad jag snackar om.
Sen är det ju all magträning i gymmet som gjort sitt. Många, många plankor och övningar där bålen och bäcken stärks. Inga hopp eller tunga lyft.
Igår testade jag på att jogga lite lätt för första sedan förlossningen. Lovisa, som hjälper mig med allt det här, har full koll och har gett mig stränga order om att jag absolut inte fått springa förrän nu. Nu var det för att testa om jag läckte eller om tyngden neråt blev för mycket. Jag blev otroligt lättad när jag inte kände av något av det. Inte ens när jag tränat ett hårt pass och sprang 30 sekunder på 12 km/h. Wihoo! Att läcka är annars väldigt vanligt efter en förlossning. Under och mellan mina graviditeter har jag haft väldiga problem med detta. Varje gång jag nös, hostade eller skrattade för mycket var jag körd. Gissa hur kul det var? Ibland när det hände grät jag floder och kände mig så äcklig. Vad var det för fel på mig?
Många tränar för att bli smala. Jag tränar för att må bra. Min träning har gett mig ett bättre liv, en bättre kropp, en gladare Sara. Jag vill än en gång tacka Lovisa som hjälpt mig med detta. Hon har gett mig så mycket. Kunskap, glädje och framför allt ett stort stöd. Jag kan varmt rekommendera att anlita en PT som är utbildad inom gravid- och mammaträning för att komma igång efter förlossningen. Det är värt varenda krona.
Nu ska jag och denna friska kropp göra oss redo för ett pass på gymmet. Visst hänger Ni med??
