saratilling.blogg.se

Vecka 32

Kategori: Allmänt babbel

62 dagar kvar till BF. Det skrämmer mig lite. Jag ska alltså snart in på det där jäkla sjukhuset igen med värkar som får en att tro att man ska dö. Tror jag tänker lite extra mycket på det nu efter att jag pratat om förlossningarna i helgen när jag medverkade i en pod. 

Att bli trebarnsmamma är inte det farliga i det hela. Jag vet vilket slit det är med vakna nätter, mjölk som sprutar överallt, skrik, blöjor. Ja, ni vet. Jag är mest fädd för att min kropp ska kollapsa. Jag kommer börja jobba 3 veckor efter förlossningen och hoppas bara att den pallar. Tur jag har bådebabynest och bärsele. Nånstans ska hon väl vara nöjd. 

Satt och kollade på en amningsfilm på nätet. Fick riktigt många bra tips. Sånt jag aldrig hört förut. Tror jag kommer vara kvar på BB längre än 6 h denna gång då jag känner att jag vill komma igång med amningen ordentligt innan hemgång. Min mjölk har runnit till direkt de andra gångerna och fått hög feber ganska snabbt efter. Då kan det va skönt att vara bland läkare. 

En annan sak jag är orolig för är att barnmorskorna vet att det är tredje gången. "Hon kan ju det här". Problemet är att jag är mer rädd denna gång än någon av de andra. Jag är mer medveten om vad som kan hända. Både med mig och Bäjbi. Jag försöker att inte tänka på det, men det är inte så lätt. 

Hur jag mår? Bra! Min mage är fortfarande inte så stor, men Bäjbi växer på. Det betyder att det blir mer och mer tryck inåt för var vecka som går. Det är helt klart skönast att stå och gå. Sitta och böja mig framåt är riktigt otrevligt. Tur jag har ett jobb där jag inte måste göra så mycket av de två sistnämnda. Massagen går också bra. Hoppas på att kunna fortsätta in i det sista. När jag kan börja igen vet jag inte. Det krävs magstöd för det där ska ni veta. Hoppas på att min träning ska ge snabba resultat. Det tror jag mina kunder också gör. 

Trött är jag. Mest hela tiden och magen strular en del. Efter klockan 16 om dagarna får jag ont och vill heller inte äta någon mat. Vissa dagar tvingar jag i mig bara för att. Får se det positiva i det hela. Jag går kanske inte upp allt för mycket nu sista tiden



KOMMENTARER:

  • Renée säger:
    2016-02-25 | 09:53:17

    Tycker att du ska skriva precis det i ditt förlossningsbrev, att du är rädd och att de inte ska behandla dig som om du kan allt redan.

    Tycker det är helt fel att "försöka att inte tänka på det". Prata om det istället, med BM och vänner/familj etc. Känns så mycket lättare när man får prata. Är du väldigt rädd så finns kuratorer, ta isf upp det med BM.

    Skulle kroppen mot förmodan kollapsa så får du ju ta det därifrån. vad funkar o vad funkar inte. det är ju inte så att hela livet kollapsar. vissa saker funkar iaf och vissa inte. kanske får jobba lite mindre än planerat men kanske klarar något pass i veckan o så bygga på efter hand. Kanske är det till och med så att det är jobbet som räddar dig om du kollapsar. tro mig. Jag kollapsade, och det bästa jag hade var saker som var inplanerade i kalendern. Det höll mig flytande. Ingen vet hur framtiden ser ut men den går alltid att lösa på ett eller annat sätt. Och var inte rädd för att ta hjälp!

    Svar: TACK!!!!!! Kram på dig
    Sara Tilling

  • Sarah Fredriksson säger:
    2016-02-25 | 10:11:40
    Bloggadress: http://sarahan.blogg.se/

    Känner verkligen igen mig i det du skriver. Hur ska min kropp överleva en 3dje graviditet? :/

    Svar: Den klarar ju dock jäkligt mycket =)
    Sara Tilling

  • Clara-Sofia säger:
    2016-03-01 | 11:36:37
    Bloggadress: http://knaper.blogg.se

    Vilken fin bild :)

    Svar: En tackar
    Sara Tilling

Kommentera inlägget här: