saratilling.blogg.se

Jo tack. Den går framåt. Inte så snabbt kanske, men jag har ju hela livet på mig. Jag har alltid haft så bråttom. Det är liksom jag, men nu har jag en coach som ser till att jag inte far fram i 190. Jag har kanske lite svårt att acceptera att min kropp inte är som den varit förut. Jag har gått igenom en tredje graviditet och födde en bebis för 3 månader sedan. Självklart är min kropp påverkad, men för en gång skull känner jag faktiskt att jag ger den en ärlig chans.

 

Ordet diet finns inte i mitt vokabulär. Jag äter precis vad jag vill och jag skiter i att jag har några sk trivselkilo på min kropp. Fatta hur skönt det är att inte behöva bry sig! Min kropp kommer anpassa sig så småningom. Först ska jag amma klart och först ska kroppen läka. SEN kanske jag gör något åt det, men fram till dess ska jag njuta av att kunna käka en glass, lite tårta eller en bit pizza precis när fan jag vill.

 

Tillbaka till träningen. Coachen ger mig nya pass varje söndag och jag har sjukt kul. Jobbigt som fan emellanåt. Jag menar.. 60 MINUTER RODD!! Vem gör det frivilligt? Idag fick jag frivända för första gången och satan va kul! Jag gick så pass tungt så att jag kunde ha någorlunda tempo, men jag är inte explosiv för fem öre alltså. Det är något jag vill jobba upp, men det kommer kanske det med. 

Jag hade förresten sällskap idag. Igen. Av underbaraste Ingha. Jag känner mig starkast i världen efter att hon peppat mig.Det hon inte fattar är att hon är hundra gånger starkare än mig, men det kan vi ju ta en annan gång