saratilling.blogg.se

Hej vecka 38

Kategori: Bäjbi

20 dagar kvar.. For real? Fast nu börjar det ju iofs bli lite jobbigt om kvällarna så börjar nog längta lite ändå. Jag står fortfarande fast vid 1 maj. Alla andra tror visst att hon ska komma nästa helg. Det fattar ni väl att jag inte har tid med!!
 
Om vi börjar så här.. Jag har väldigt få sammandragningar som inte gör ont. Kallas nog förvärkar i detta laget, men tycker det låter fel. Det drar ihop sig när jag går eller när Bäjbi är väldigt livlig och så har det varit väldigt länge. Däremot gör det jävligt ont när hon på kvällarna kommer åt nerver så det strålar ner i underlivet och ut i benet. Även när hon drar isär magmsuklerna. Ush! Det ska faktiskt bli otroligt skönt att slippa.
 
Halsbrännan är densamma. Slarvar jag med Omeprazol kan jag knappt sova. Tycker det kvittar vad jag äter och hur mycket. På tal om aptiten så är den fortfarande kass. Saknar att vara sugen på något. Saknar att vara hungrig på "rätt sätt". Jag blir bara illamående och trött och då vill jag inte äta alls, men jag gör det så klart ändå. Energi behöver jag för att orka med mina dagar.
 
Idag är förresten sista dagen som jag jobbar full dag. 9 h. Typ. Någon dag nästa vecka också bara annars är det 5-6 h som gäller. Rena rama semestern ju! Masserar nästa fredag och sen är det stopp om jag inte känner mig kry och släpper någon tid samma dag. Håll utkik på Facebook om du är ute efter en tid.
 
Jag ska på återkontroll idag. Bäjbi hade ju inte riktigt växt sist och ser det likadant ut idag blir det ultraljud. Hoppas jag slipper. Vissa dagar känns det som att magen är helt borta och andra som att den håller på att explodera.
 
Jag sover skit just nu. Är uppe 1 gång i timmen och pinkar. Minst. Korkat då jag snart kommer få minimalt med sömn. Sen är jag kass i magen också. Går på toa flera gånger om dagen, men skyller på järntabletterna jag börjat ta igen. Man skulle ju bli hård i magen av allt järn, men varför vara som alla andra...
 
Fram till nu har jag varit livrädd för förlossningen, men nu börjar den oron minska. Är inte lika rädd för smärtan längre. Inte heller för vad som kan hända. Jag kan inte göra mycket åt det ändå så det är bara att go with the flow.
 
När jag läser i min gamla blogg om hur jag mådde under Wildas och Dixies graviditeter så är det nog mest likt Dixies just nu. Förutom att jag inte gick upp ett skit med den ungen i magen. Kunde ha samma kläder igenom hela tiden. Helt galet faktiskt.
 
Tränar gör jag ju fortfarande som ni ser. 4-5 pass i veckan och om jag ser till de senaste passen så är jag väldigt stark och kan göra det mesta. Tom djupa knäböj. Vikterna håller jag så klart nere. Förutom i bänken. Där kan jag pressa på bra. Kul är det dessutom. Åh, va jag längtar efter att kunna träna ordentligt igen!!
 
Magen..

Men visst växer den..?

 
Kommentera inlägget här: