Dan före dopparedan
Kategori: Bäjbi
Med mina två andra flickor i magen valde jag att berätta/blogga om precis allt som hände. Från minsta värk till slempropp till sömnlösa nätter. Denna gången har jag inte gjort det. Har inte samma tid över och prioriterar annat. Jag jobbar fortfarande 50%. Vissa tycker tt jag är galen. Jag tycker att det är kul. Jag behöver träffa folk. Jag hade inte tagit mig någonstans om jag bara varit hemma. Gud så tråkigt. Nä, jag trivs med mitt val och det är jag som är höggravid.
Jag är inte bäst på att uppdatera om vad som händer, men tänkte jag skulle anteckna lite så här dagen innan BF. Dagen som många av er inte trodde skull komma.
Jag kan börja med att detta värkarbete skiljer sig totalt från de andra två. Jag har gått med förvärkar sen i fredags och tom fått känna på några lite starkare. Förra gångerna var jag inne på BB när det började och var öppen 4-5 cm. Jag vet dock att jag är öppen minst 2-3 cm. Var hos min barnmorska igår och passade på att göra en undersökning. När hon ändå var inne och pillade gjorde hon en hinnsvepning. Inget som gjorde speciellt ont. Hade väldig mensvärk igår, men när jag väl somnade vid 23 försvann allt och jag har fått sova ordentligt hela natten. Vaknade av mig själv lite efter 7 och kände för en sväng till gymmet. Där började dock sammandragningarna något, men va fasiken. Ungen ska ju ut och då kan jag lika väl vara uppe och röra på mig.
Jag har haft relativt mycket förvärkar under dagen och i förmiddags kände jag nästan att det var på gång, men nu kl 16 är det rätt så lugnt igen. Jag har ju sagt 1/5 så hon väntar la tills dess. Nu önskar jag dock att hon kommer snarast möjligast. Jag går med typ mensvärk 24/7 och även om det inte gör skitont så är det ett störande moment. Vill ha massage hela tiden och lägger mig på min foamroller titt som tätt.
Slemproppen har gått för er som undrar. Eller i alla fall bitar av den. Det är nog pga hinnsvepningen igår.
Jag ställde mig på vågen. Det är bra att veta en vikt om jag skulle behöva medicin som beräknas på /kg kroppsvikt. Jag har gått ner sen sist (72 kg för 2 veckor sedan) och landade på 70 kg prick. Det har jag gjort med de andra två också så inget konstigt. Aptiten är värre än någonsin och jag får verkligen tvinga i mig mat. Dessutom mår jag dåligt efter jag ätit och då är det ännu mindre kul. Bäjbi tar lite väl mycket plats i magen nu helt enkelt.
Jag får hela tiden höra hur liten jag är, men själv känner jag mig enorm om magen. Konstigt hur man ser på saker och ting. Det är väl mest min känsla av att inte kunna röra mig som jag brukar.
Magbild blir det ingen förrän imorgon. På självaste julafton
